Idag vet vi att fettväven har fler funktioner än att ”bara” omsätta fett. Den är även ett viktigt endokrint organ som utsöndrar ett stort antal ämnen. Ett samlingsnamn för ämnen som utsöndras av fettväven är adipokiner, (fettceller heter adipocyter). Denna artikel handlar om en av adipokinerna;  Visfatin.

Visfatin har fått sitt namn efter engelskans Visceral fat – Visceralt fett, fettvävnad som finns i bukhålan runt och i organ. Visceralt fett är det mest metabolt aktiva fettet och det som snabbast omsätts när kroppen behöver energi, och när energi ska lagras. Det är också det fett som påvisar metabolt syndrom. Numera vet vi att namnet Visfatin är missvisande då Visfatin återfinns i andra fettdepåer i kroppen än bara de som finns i bukhålan, exempelvis i underhudsfettet och runt hjärtat, men även i annan vävnad som skelettmuskulatur och benmärg.

Visfatin kallas även för tungvrickande Nikotinamidfosforibosyltransferas eller NAMPT, men i den här beskrivningen kommer vi att hålla oss till Visfatin för enkelhetens skull. En snabb sökning på Visfatin visar att den är involverad i ett stort antal sjukdomar, som cancer och diabetes. Det finns även ett samband mellan vikt och mängden Visfatin, som korrelerar med ökad vikt. Visfatin har huvudsakligen två funktioner: 1. Att fungera som cytokin 2. Att fungera som ett enzym vid energimetabolismen.

Vi börjar med cytokinfunktionen. En cytokin är ett signalämne som fäster till cellytereceptorer och på så sätt påverkar olika reaktioner. En sorts kemisk signal. Studie har visat att när Visfatin binder till receptorer på levercellerna leder det till att andra inflammatoriska cytokiner frisätts, som IL-1, IL-6 och TNF. IL-6 i sin tur medverkade till att öka insulinresistensen hos levercellerna. Det är viktigt att komma ihåg att fettvävnaden i sig är proinflammatorisk, det vill säga driver kroppens inflammatoriska processer hos normalviktiga och än mer hos överviktiga. På lång sikt leder denna inflammation till bland annat inlagring av fett i blodkärl. Inlagringen gör blodkärlen stelare och mer sårbara, vilket gör att blodtrycket stiger och risken för hjärtinfarkt och stroke ökar. Hos överviktiga och hos personer med Diabetes Mellitus typ 2 har höga nivåer Visfatin uppmätts.

Visfatins andra område är cellernas energimetabolism. Nikotinamidadenindinukleotid, även kallad NAD+ är ett enzym som påverkar bland annat processer som kallas citronsyracykeln (en del av cellandningen). I citronsyracykeln frisätts energi från kolhydrater och fett till cellernas olika funktioner, genom att acetat och vatten bryts ned och energi och NAD+  blir NADH. I slutet av citronsyracykeln bildas koldioxid, som sedan transporteras bort. NAD+ ingår även i glykolysen där sparat glukos bryts ned till tillgänglig energi. Visfatin utgör här ett hastighetsbegränsande enzym, som återanvänder det livsviktiga NAD+, som kroppen inte kan nytillverka i tillräckliga mängder för att upprätthålla cellernas metabolism.

Under senare år har Visfatin blivit alltmer aktuell inom cancerforskning. Där har det visat sig att Visfatin motverkar cellernas naturliga död (apoptos) när fel uppstår, ökar nybildningen av kärl och bidrar till metastasering – cancertumörernas spridning i kroppen. Det är välkänt att det finns ett samband mellan övervikt och cancer, och Visfatin som utsöndras bland annat av kroppens fettceller, framstår alltmer som en av förklaringarna till detta samband.