År 2010 godkände amerikanska FDA, Sveriges motsvarighet till läkemedelsverket och livsmedelsverket, lågenergilaserbehandling mot kroppens fettdepåer. Då beskrev FDA att lågenergilaser skapade porer som tömde fettcellerna (adipocyterna) på deras innehåll. Sedan dess har det kommit ett stort antal studier som visar på effekten av lågenergilaser, närmare bestämt minskade fettdepåer och minskad omkrets på behandlade kroppsdelar.
Ändå säger sjukvården att det saknas evidens för lågenergilaserbehandlingar mot fettväv. Vi ska försöka besvara varför i denna artikel. Först måste vi därför börja med vad evidens är enligt medicinsk forskning.

GRADE
När man ska bedöma tillförlitlighet och effekt hos olika läkemedel eller hos medicinteknisk utrustning används vanligtvis det internationella evidensgraderingssystemet GRADE (http://www.gradeworkinggroup.org). Det finns ett stort antal graderingssystem, och GRADE skapades just för att försöka samordna dessa. GRADE är ett system med 4 ”betyg:” starkt evidensunderlag, måttligt starkt evidensunderlag, begränsat evidensunderlag och otillräckligt evidensunderlag. Evidensunderlaget utgörs alltid av data från studier eller register. I Sverige producerar vi dessutom väldigt mycket registerdata genom olika kvalitetsregister som följer exempelvis frakturer, skolhälsovård, graviditet och svårläkta sår. (Hela listan kan du se på http://www.kvalitetsregister.se/hittaregister/allanationellakvalitetsregister.1948.html.) Dessa register kan användas som evidens för att bedöma om ett läkemedel eller en behandling fungerar eller inte.

Ett tydligt exempel är läkemedlet Postafen. Postafen är ett medel mot åksjuka som kan köpas receptfritt i både Sverige och Danmark, men på grund av registerdata ser evidensen olika ut. Postafen får inte användas av gravida kvinnor mot graviditetsillamående i Danmark då man där bedömer att evidensläget är otillräckligt; man har inte tillräckligt med fakta om läkemedlet för att kunna bedöma om det är skadligt för den gravida kvinnan och hennes barn eller inte. På andra sidan Öresundsbron, i Sverige, är Postafen däremot det första läkemedel kvinnor ges vid illamående, och här vet vi att det fungerar bra mot illamående för de flesta, och att det inte skadar de små barnen. I FASS kan man dessutom utläsa att Postafen har den högsta säkerhetsgraden A (A-D) vid användning vid graviditet. Skillnaden? Ja, det är så klart svenska kvalitetsregister som har gett oss de data vi behöver för att kunna rekommendera Postafen till gravida.

Således kan evidensunderlaget se olika ut mellan olika länder, men gemensamt är att på olika sätt skydda och guida befolkningen att fatta välgrundade beslut om sin behandling. Det räcker dock sällan att det finns studier för att evidensläget ska bedömas som starkt. Studiernas utformning har stor betydelse. Generellt har randomiserade studier, där behandlingen hos slumpmässigt utvalda deltagare utvärderats, en betydligt högre evidensgrad än fallstudier, där man beskriver vad som hände med enstaka individer eller mindre grupper. Antalet deltagare har betydelse; desto fler deltagare, desto mer tillförlitligt kan studieresultatet anses vara. Studiemetoden har givetvis också stor betydelse, där måste man dels ta hänsyn på hur bra metoden är på att mäta det man önskar, men även till hur bra metoden är på att ta bort störande faktorer, som i studiesammanhang benämns confounders.
Tänk dig att du vill mäta ljudstyrkan på din Stereo. Det är då viktigt att du har en bra mätutrustning som ger ett korrekt decibelvärde. Men, om gatan utanför ditt hus samtidigt asfalteras om så är det rimligt att anta att uppmätt ljudstyrka kan påverkas av ljud från anläggningsmaskiner och borrar. Ett sätt att ta bort störande faktorer är att mäta ljudstyrkan nattetid, när maskinerna står stilla.

En studie med god kvalitet är inte heller tillräckligt. För att få en hög evidensgrad så måste det finnas många studier, gärna ett stort antal randomiserade studier, som pekar åt samma håll. Siffrorna behöver inte vara exakt samma men det måste finnas en samstämmighet. Metaanalyser är en studieform som studerar studier inom en fråga, och som analyserar studiernas kvalitet och samstämmighet. Bra metaanalyser (även de med god metodik och stort underlag) innebär oftast att evidensgraden är stark.

Hur är det då med behandling med lågenergilaser mot fettdepåer?

Vi kan börja med att kika på medicinsk vetenskaps kanske viktigaste databas över publicerade studier som heter PubMed. En sökning på PubMed på LLLT laser (low-level laser therapy) visar omedelbart att det finns ett stort antal studier i ämnet, och att studier pågår inom allt från att behandla smärta till kroppskonturering. En närmare titt på LLLT Laser och fett visar även det ett stort antal studier. Här handlar dock ett stort antal om fall-kontroll-studier och mindre studier, vilket gör evidensgraden lägre. De studier som finns är relativt samstämmiga i sin bild av att lågenergilasern har effekt på fettväven, men konstaterar samtidigt att man ännu inte vet helt hur detta sker. Det saknas även metaanalyser inom området, men reviewartiklar, där känd kunskap sammanställs, återfinns dock.

I dagsläget beskriver sjukvården evidensläget för lågenergilaser som bristfälligt. Det är i sig inget märkligt, eftersom metoden är relativt ung. Att forska på hur lågenergilaser verkar på cell och till och med molekylnivå kommer att ta tid, men förekomst av reviewartiklar visar på att forskarna redan har kommit en bit på väg. Det finns även ett större antal studier vad avser effekten av lågenergilaser, än så länge med relativt små studiepopulationer. Allteftersom tekniken blir vanligare kommer mer underlag dokumenteras i studier. Vi väntar fortfarande på att forskare inom området ska göra en metaanalys av den effekt som ses i dessa studier, och med detta förändra evidensgraden.

Kom ihåg:

Frånvaro av evidens innebär inte frånvaro av effekt. Det betyder att man inte vet hur effekten uppstår.

Referenser

Alizadeh, Z., Halabchi, F., Mazaheri, R., Abolhasani, M., & Tabesh, M. (2016). Review of the Mechanisms and Effects of Noninvasive Body Contouring Devices on Cellulite and Subcutaneous Fat. International journal of endocrinology and metabolism, 14(4), e36727. https://doi.org/10.5812/ijem.36727

Avci, P., Nyame, T. T., Gupta, G. K., Sadasivam, M., & Hamblin, M. R. (2013). Low-level laser therapy for fat layer reduction: a comprehensive review. Lasers in surgery and medicine, 45(6), 349–357. https://doi.org/10.1002/lsm.22153
Keywords: evidens LLLT lågenergilaser mot fettdepåer

SBU. (2020) Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten – En handbok